Marknadsföringslagen är den viktigaste lag som berör reklam och marknadsföring. Deras främsta syfte är att få bort marknadsföring som är otillbörlig och att främja konsumenternas intressen av information. Lagen kan inte användas för att ge en enskild person rättelse om hon/han blivit lurad av ett påstående i reklamen för en vara. Lagen verkar istället som ett skydd för alla konsumenter genom att se till att vilseledande reklam rensas bort.

Lagen grundades 1977 men har ändrats vid ett par tillfälle. Lagen har också under senare år anpassats till EU.

Marknadsföringslagen är uppbyggd kring tre så kallade genrealklasuler som betyder allmänt formulerade bestämmelser. De berör följande:

• Otillbörlig marknadsföring
• Informationsskyldighet till konsumenter
• Otjänliga varor och tjänster

Marknadsföringslagen ställer bland annat följande krav på hur reklamen ska utformas:

• Den ska vara pålitlig och får inte vilseleda mottagarna.
• Företagen måste kunna bevisa att de uppgifter som finns i reklamen är riktiga, annars anses reklamen ovederhäftig och därmed otillbörlig. Följande uttryck får bara användas om det kan bevisas att de är riktiga: miljövänlig, vinstchanser, effektivast, störst etc.
• Särskilt höga krav ställs på reklam som riktar sig mot svagare konsumentgrupper som barn och sjuka.
• Reklamen får inte vara otillbörlig gentemot konkurrenterna.
• Reklamen måste ge sådan information som har betydelse för konsumenten, t.ex. prisuppgifter i annonser från detaljhandeln, vem som är avsändare osv.

Marknadsföringslagen innehåller särskilda regler för reklam till barn och ungdomar.

• Reklam får inte utnyttja barns naturliga godtrogenhet eller ungdomars bristande erfarenhet och får inte utsätta deras lojalitetkänsla för påfrestning.
• Reklam som riktas till eller är ägnad att påverka barn eller ungdom får inte innehålla framställningar i ord eller bild som kan medföra fysiska skadeverkningar eller påverka dem negativt i psykiskt eller moraliskt avseende.